FÖRSTA BILDEN – 42 frames– (8 övertoning)
Inledningen av en film kallas för ANSLAG. Det skall tala om för oss vad filmen skall handla om. Det här är ju faktiskt ett anslag, en skylt. Kampanjen som filmen ingick i hette Svart eller Vitt. Det finns ett motsatsförhållande eller en konflikt mellan de två ”färgerna”. En sida är vit, den oskyldiga och oskuldsfulla färgen. På denna sida står ingenting. Den andra sidan är svart, syndens färg och mer hotfull. Där påstår någon att ”HASCH har ingen DÖTT av”.
Det finns en motsättning mellan detta påstående och det vi redan vet om hasch och annan narkotika. Det är detta påstående filmen skall handla om. Orden HASCH och DÖTT står med kraftigare stil för att vi skall lägga märke till just dessa. Det ligger en konflikt i påståendet. En av konflikterna har PRESENTERATS. Mer om detta
strax.

ANDRA BILDEN – 20 frames –
Nu måste vi i publiken snabbt få veta när och var vi befinner oss och varför. Vi skall PRESENTERAS för människorna och miljön. Även i långfilmer använder man ofta skyltar eftersom det spar tid. Texten i denna bild säger att vi är i Stockholm, på nyårsafton. Vad brukar man göra på nyår? Just det, FESTA. Vi befinner oss nere vid golvet i en lägenhet. Emot oss kommer fötterna hos en kille och en tjej. De ser festklädda ut.

TREDJE BILDEN – 27 frames –
Här står någon och tar emot dem. Han står i dörren till ett rum fyllt av levande ljus som ger det en varm och välkomnande stämning. Det kanske är värden för festen. Vi kallar honom så i fortsättningen. Han ser i alla fall glad
ut att se dem, eller vem är det egentligen han är glad att
se?

FJÄRDE BILDEN – 53 frames –
Hur ser pojkvännen ut att reagera på de lystna blickar som värden ger hans flickvän? Med irritation och svartsjuka. Hur ser flickvännen ut att reagera på värdens blickar? Hon ser ganska nöjd ut och vrider på nacken för att förlänga blicken. Här har vi presenterats för en viktig konflikt i den här filmen. Problem och konflikter finns med i nästan alla filmer, annars blir det inte spännande eller
intressant att titta på. Vi skall få se ett svartsjukedrama
utspela sig. Vi har presenterats för de viktigaste figurerna i triangeldramat.

FEMTE BILDEN – 23 frames –
Nu följer en FÖRDJUPNING av berättelsen där vi får veta mer om vad som kan hända. Kompisarna vinkar att de skall komma och sätta sig hos dem. Det står champagneglas och flaskor på bordet för att vi skall se att det verkligen är nyårsfest. Nu är scenen etablerad, man har beskrivit var vi är, vilka som är där och hur
miljön ser ut.

SJÄTTE BILDEN – 19 frames –
Paret går åt var sitt håll. Vi ser att de är festklädda. Han
har kostym och hon har håret uppsatt i hästsvans och har en lång fin klänning. Eftersom det är ett kärleksdrama
som skall utspelas är klänningen naturligtvis RÖD.

ÅTTONDE BILDEN – 67 frames –
I denna scen kommer båda de presenterade konflikterna
att utvecklas. Detta kallas för KONFLIKTUPPTRAPPNING.
I bildens bakgrund ser vi hur värden står och pratar med flickvännen. Men det är inte det kameran är mest intresserad av, utan vad som händer i förgrunden. Här ser vi en cigarrett.
Vi kan gissa att detta är en haschcigarrett. Kameran
följer hur den skickas från person till person för att slutligen skickas mot kameran, mot oss. Och vem är vi just nu? Med vems ögon är det vi ser detta? Pojkvännens. Detta kallas för subjektiv kamera, när vi får låna någons ögon. Det blir mycket lättare för oss i publiken att förstå hur någon känner sig om vi får låna deras ögon. Vi ser saker ur deras perspektiv med en subjektiv kamera.

NIONDE BILDEN – 48 frames –
Vi får se hur han tar emot ”cigarretten”. Det äckliga askfatet står i förgrunden och ett blekt sken blixtrar till samtidigt som en röst skriker till genom musiken precis när han tar den.

TRETTONDE BILDEN – 67 frames –
Här använder man subjektiv kamera igen. Men något har hänt med den gode pojkvännen. Han har rökt. Han blir påverkad. Bilden har blivit lite sned och suddig. Belysningen är helt annorlunda mot tidigare. Kontrasterna
mellan ljus och skugga är mycket skarpa och paret som
kameran långsamt zoomar in är belysta ovanifrån så att dom skimrar i mörkret. Pojkvännen ser hur värden smeker hans flickväns arm. Hon har fått en mycket kortare röd klänning. Dessutom har hon inte längre håret i hästsvans utan utsläppt över axlarna. Detta används ofta som en mer romantisk eller sexuell signal i film.

SEXTONDE BILDEN – 36 frames –
(övertoning 10)(Objektiv kamera)
Tillbaka till första halvbilden genom askfatet där han sitter med sina kompisar och röker.

TJUGOFÖRSTA BILDEN – 39 frames –
(Objektiv kamera) Rörelsen där han reser sig fortsätter
och han slår nävarna i bordet, men nu i en mer översiktlig
bild där vi också ser flickvännen och värden. Han måste sätta stopp för det han ser. De reagerar på hans utbrott och vrider på sina huvuden. Detta är filmat med en objektiv kamera, det vill säga att det ser ut som om vi hade varit där. Står flickvännen och värden och kramas? Nej de står ju en bra bit ifrån varandra. Dessutom kanske ni hinner se att hon har håret i hästsvans.

TJUGOANDRA BILDEN – 20 frames –
(övertoning på 23 frames)
(Subjektiv kamera) Men i pojkvännens haschpåverkade
hjärna står de nu och kysser varandra, hon med sin korta klänning och håret utsläppt, fast vi i publiken numera vet att det inte är så. Vi håller på att få en uppgörelse. Bilden är suddig och sned. Man panorerar med kameran, dvs vrider den. Ljudet har gått ner i slowmotion. Det kommer en ny bild som läggs på den andra. Allting är väldigt rörigt, precis som det förmodligen är i hans huvud.

TJUGOSJUNDE BILDEN – 20 frames –
(övertoning på 28)
Den här bilden är filmad med så kallad backprojection,
dvs. att en bild av Stockholm projiceras på en vägg i en
studio. Man har ställt dit ett räcke som ser ut som det på
balkongen. Skådespelaren kan därför lugnt ramla över
räcket och landar förmodligen på en madrass någon
halvmeter under kanten.

TJUGOSJU OCH ”EN HALFTE” BILDEN – 30 frames –
(minskning av svart/vit i helruta till liten logo)
Detta blir också upplösningen av dramat, en konfliktlösning som slutar med att han dör. Därmed har man också kommenterat påståendet från början av filmen. Hasch har ingen dött av. Han dör ju inte direkt av
haschet, men som en direkt följd av rökningen. Sekvensen avslutas med att dom två trianglarna, den
svarta och den vita, sluter sig över bilden som en ridå
för att visa att föreställningen, dramat, är slut.

TJUGOÅTTONDE BILDEN – 80 frames –
Men filmer slutar sällan direkt efter att någon dött. Man
måste ha ett slut på filmen, en avtoning, som sammanfattar vad den handlat om och för att runda av. I de flesta filmer vi ser är det ett lyckligt slut, gärna med lite kärlek, romantik och humor. Detta är ingen romantisk
eller humoristisk film. Den har ett allvarligt budskap.
Därför blir det ett allvarligt slut med ett meddelande.